Och så var det äntligen dags för Lucia. En av mina absoluta favorthändelser under julen. En magisk tid som är så vacker att det gör ont i kroppen.
När jag var i Australien var det en av sakerna med julen jag skulle sakna oerhört mycket. Att få sitta i mörkret och se ljusen bäras fram, lysa upp rummet. Att få sitta i mörkret och höra rösterna, tonerna som svävar runt, allra helst i ett kyrkorum med dess speciell akustik. Det sticker alltid till på ett speciellt ställe i kroppen. Tårarna stiger och faller. Uppfylls av en sån magisk känsla att få se och vara med om något så vackert. Fast helst av allt så skulle jag också vilja vara med, vara en av dem igen.
I Australien fick vi faktiskt vara med om ett luciatåg i Svenska kyrkan! Berättar mer om det hela någon annan gång, men det var riktigt mysigt och botade väl inte precis vår hemlängtan!
Men nu är det Lucia här hemma. Som det sig bör gick jag upp strax innan sju och slog mig ner i soffan framför tv2 och svt's Luciavakan, med en kopp kaffe, lussebulle, mandarin och de två ljusen tända.
Åh hörrni kära julnördar och vänner - kan det inte ha vart det finaste luciatåg de haft på många år?!? De var så fina, sjöng så vackert och alla gästartisterna smälte in så fint i det hela. Raka motsatsen till rapp-spektakel förra året. Huh!!
Nej, åh det här var verkligen perfekt. Och en perfekt start på morgonen också. Tyvärr blir det här det enda luciatåget för i år. Har så fullt upp att det inte är klokt! Tur att det var så himla bra som det nu var då. Helt varm och glad i kroppen nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar