För några år sedan var jag och mamma i London i början av december. Tyvärr kändes det mer som höst än jul om man tänkte på vädret. Det var orangea löv överallt, blåste och duggade mest hela tiden, ändå var det otroligt mysigt och juligt.
Detta var innan Starbucks hade kommit till Sverige, de fanns enbart på terminal fem på Arlanda, och man hade ju sett alla bilder på folk som drack från kedjan. Proppats full med hur otroligt mysigt och gott det var med Starbucks-kaffe genom filmer, serier, paparazzifoton och bloggar. Givetvis var vi extremt sugna på att smaka allt från detta numera klassiska hak!
Så, när vi andra dagen såg ett kafé tog det inte lång tid innan vi beslutade oss för att det var dags för kaffepaus. Vi gick in och såg menyn, beställde på det otroligt "icke-svenska" sättet (som det faktiskt är) och slog oss ner. Eftersom detta var i juletider var vi ju tvungna att ta prova de exotiska smakerna av julkaffe: Peppermint mocha och Ginger bread latte. Besvikelsen efter första sippen var stor. Vi kollade på varandra och gapskrattade - skulle detta vara kaffe?! Jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Inte var det här kaffe i alla fall! Efter några fler klunkar så enades vi ändå om att det var väldigt sött, inte ett dugg kaffe-akitigt och ändå rätt gott att värma sig med. Det var mitt första möte med Starbucks. Under resten av resan blev det något till besök där vi även provade deras vanliga kaffe, vilket var 1000 gånger värre. Kan verkligen inte förstå hur man kan välja deras kaffe framför tex. Espresso house, Waynes eller liknande. De är så mycket godare alla dagar i veckan.
När jag var i Australien för tre år sedan var vi bland annat i Surfers paradise (som namnet antyder är det en stad på en strand med mycket, mycket festande och nattliv) och där satt hamnade vi på ett Starbucks (bästa WIFI-uppkopplingen) vid avenyn och vattnet. Det var närmare 30 grader i luften, solen stekte från en klarblå himmel och från radion skrålade en ändlös slinga av - julmusik. Det var november.
Hemlängtan som alltid fanns med en någon stans i bakhuvudet slog till som en fullsmocka och julkännslorna gick helt bananas när vi gick in i den mörka lokalen och möttes av allt julpynt och julmusik. Det kändes nästan som om man var hemma! Utan att tveka en sekund beställde jag in en VENTI (large) Ginger bread latte, som jag nu andaktsfullt avnjöt varenda liten klunk av. Var på ett helt fantastiskt humör och mådde så extremt bra i den stunden. WIFI (= kontakt med alla där hemma) och julkänslor. Livet lekte!
Sedan dess har den där Ginger bread latten följt med mig. Varje gång jag har druckit den har jag vart på ett nytt ställe och tillsammans har vi skapat nya minnen ihop. En slags hatkärlek, för det är fortfarande inte det godaste jag vet, men den får mig alltid att tänka tillbaka på dessa tillfällen jag druckit den på och får mig att uppleva allt igen.
Igår var jag inne i stan med L. Vi käkade lunch och strosade runt på Söder en stund innan bådas ben sa i från (han hade minsann träningsvärk och jag - gravidben!) och vi tog pendeln hem. Men, innan dess slank jag in på Starbucks för att köpa en Pumpkin Spice Latte. Juliga, ljuvliga dofter och en förnimmelse av vad som komma skall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar