Julbloggsäsongen 2016 och en liten... bomb!

Det börjar närma sig Den Där tiden på året. Det är verkligen min primetime, från september till december, tiden då man mår som allra bäst. Nu är det september, nu är det äntligen en höstmånad. För det är ju trots allt skillnad på höst och höst. Det finns ju höstmånader (september-november), metrologisk höst (dygnsmedeltemperaturen är nere på mellan 0-10 grader) och psykisk höst (känslan som dyker upp tidigt i augusti och ofta i samband med att semestern är slut och vardagen börjar igen. Ofta sammankopplad med höstnyheter i butikerna, inköp av en ny kalender och en extrem längtan efter att få ta fram och tända alla doftljusen...)

En höstmorgon på väg till jobbet förra året.

Trots att temperaturen fortfarande ligger stadigt vid 20-gradersstrecket och sommaren ännu inte har gett upp, så börjar de där små tecknen att visa sig. Även om det nu är september så är det ännu en ett tag kvar av sensommarkvällar vid grillen, uteserveringar på lunchen, glasspauser och pustande över hur varmt det är (jag har mina orsaker till det!), men det är ändå någonting speciellt med augusti (och jag vet att jag säger det varje år). På jobbet börjar folk komma tillbaka, berättar om sina semestrar och visst även om det arbetsmässigt fortfarande är lugnt och att fikarasterna tenderar att bli lite längre, så är det ändå på något sätt kul att återse alla sina kollegor och komma tillbaka i vardagsrutinerna, drömmandes om sommarens frihet. En ny kalender är inköpt, naglarna är fina och nygjorda och batterierna är laddade. Men de små tecknena finns där: dagarna blir kortare och mörkret faller snabbare, det ligger en annan slags råhet i luften på morgonen och kvällen som snabbt byts ut när solen trängt igenom ordentligt. Plötsligt ser inte träden lika gröna ut längre och sakta börjar sommarens bränna att dunsta av. Det är ett vemod och en hoppfull sorg som ligger i luften. Moder jord förbereder sig för sin vinterdvala och det är så vackert och sorgligt att det gör ont i en. Snart är det dags att ta på sig jackan när man går ut till bilen på morgonen och dra på sig flera filtar när man sitter på uteserveringen och krampaktigt försöker hålla sig kvar i sommaren som varit. Och sen är det september. Ljuvliga september.

 Något mer som händer i september är att julbloggssäsongen för min del börjar smyga igång. Redan nu har vi hunnit få se en hel del pressbilder från vad som komma skall (Rusta’s utbud förvånar ingen – samma stil som tidigare år) och planeringen för min del har givetvis hållit på ett bra tag, som för de flesta andra julbloggare. Varje gång jag får en idé eller tanke så sparas den genast ner på min pinterestsida, som en screenshot i min redan nu överfulla telefon eller allra helst ner i min julbok som redan nu dignar av recept som ska testas, pyssel som ska pysslas, tankar om inlägg osv. 

Mitt bloggande de senaste åren har vart under all kritik, men det ska det bli ändring på – hoppas jag! Men, i oktober händer det nämligen någonting som eventuellt kan sätta käpparna i hjulen för bloggandet... Jag och L ska nämligen bli föräldrar! Om allt går som det ska så får vi i oktober (BF är passande nog den 24 – två månader innan julafton!) nämligen en liten son. Vi har tajmat in det riktigt bra måste jag säga, jag kommer ju att få vara mammaledig hela oktober, november, december och njuta av julen med vår lilla Groda. Förhoppningsvis är han en snäll en som låter mamma blogga lite och ”jula” en massa mellan varven och då ska det nog inte vara några problem med att blogga på. Givetvis kommer mitt prio nummer ett att vara på honom, men lite (läs: mycket) jul får han stå ut med.

Mina cravings just nu? Julgröt med massor av kanel och äppelmos. Eller ja, all gröt egentligen som toppas av mängder av kanel och äppelmos.

Med den lilla bomben droppad och den 1 september avklarad säger jag - låt julbloggsäsongen 2016 starta!