Senare, när jag gick i klass 1 till 3, byttes glittret i midjan ut mot ett rött band. Nu fick man även tillfälle att sjunga "solo" med någon kompis, vilket jag genast bestämde mig för att göra - tro det eller ej så var jag faktiskt ganska duktig på att sjunga på den tiden! Vart den sångrösten har tagit vägen vet jag inte, borta är den i alla fall.
När vi kom upp i klass 4 till 6 byttes den slitna lokalen vi tidigare hade lussat i, ut mot en vacker kyrka precis bredvid skolan. Och byttes ut gjorde även glittret och elljusen som raskt åkte i soptunnan när Bengt, vår nya lärare, tog över. Han införde att vi skulle ha lingonkransar i stället för glitter och levande ljus istället för elljus - mycket mer stämningsfullt!
Ett år så sjöng jag och två tjejer en vers ur Gläns över sjö och strand, ensamma, längst fram i kyrkan. Ett annat år var jag tomte. Då skulle jag gå först av alla in i kyrkan, tända adventsljusen längst fram (gissa om jag var nervös? Jag var helt skakig och bröt av x antal tändstickor innan jag lyckades tända alla!) sedan stod jag och Lucian och läste en vers inför hela kyrkan, versen hittar ni här
Eftersom jag var en "hästtjej" i mina yngre år (oj, vad gammal jag kände mig när jag skrev det där!) så medverkade jag också i stallets luciatåg. På "min" häst Emil, längst bak i ledet, som vanligt med min dåvarande partner in crime Johanna och hennes Lukas.
Efter att jag konfirmerats så fortsatte jag och en vän att sjunga i ungdomskören i kyrkan och då blev det alltså ytterligare några luciatåg för dem.
Förra året hade min kompis Cilla ett projektarbete i trean som handlade om människor. I och med det så hade hon intervjuat flera olika personer, bland annat en man som arbetade på Akademiska sjukhuset. Han berättade för henne att av någon konstig anledning så skulle de inte bli något luciatåg på Ackis i år, så då fick Cilla iden att hon skulle dra ihop ett luciatåg och lussa där.
Det är nog helt klart det roligaste tåget jag gått i. Att få sjunga inför de människor som av olika anledningar befann sig på sjukhuset och se deras glädje var både obeskrivbar och obetalbar!
Oj, vad lång texten blev. Måste nog ta och säga grattis till alla er som tog er igenom texten! Om någon ens orkade göra det ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar